Hembesök av Kronofogden

Så har då dagen jag både väntat på men också fruktat passerat. Efter beskedet om att utmätningsförrättning skulle äga rum mådde jag rent ut sagt riktigt dåligt. Från brevets ankomst till besöksdatumen, innebar en väntan på ca 2 veckor innan besöket skulle äga rum.

Mitt psykiska mående sjönk såklart som en gråsten och den sista veckan före hembesöket kunde jag knappt tänka på något annat.

Förberedelser inför hembesöket av Kronofogden

Jag hade under en lång tid haft funderingar kring vad de eventuellt skulle ta med sig för att utmäta. En hel del googlande på deras auktioner gjorde att jag varken visste ut eller in. Där fanns både helt uppenbart värdefulla saker men också annat som jag faktiskt hade svårt att föreställa mig skulle bli sålt.

Å ena sidan kan de ta allt som de tror kan säljas för över 600 kr vinst men finns det flera saker att ta, kan de ta allt som går att sälja för 200 kr vinst. Det var ungefär vad som gick att utläsa i alla dokument och förordningar som jag försökt att lusläsa.

Det fanns ingen vägledning huruvida en förhållandevis stor månatlig löneutmätning skulle komma att påverka vad de här tjänstemännen skulle anse vara skäligt att utmäta från mitt hem.

Eftersom jag inte har något av värde så bestämde jag mig tidigt för att helt resignera och inte ens fundera på hur mitt hem skulle se ut efter utmätningsförrättningen. Även om jag har några möbler som förmodligen skulle kunna räknas som "lite utöver det vanliga" så orkade jag inte ens bry mig.

Det enda jag gjorde var att jag bar in min vuxna dotters ägodelar på hennes rum. Jag hoppades sedan innerligt att de inte skulle börja bråka om hennes TV-spel och annan hemelektronik som hon fortfarande har kvar hemma hos mig.

Av praktiska skäl ringde jag upp förättningsmannen och frågade om de skulle ta med sig min persondator vid besöket. Skälet var att jag ville veta om jag skulle tömma den på personliga dokument och så vidare. Jag fick prata med en oerhört proffsig tjänsteman som förklarade att nej, datorn kommer jag med 100% säkerhet att få behålla.

Förberedelserna bestod istället i att skriva ner alla frågor som jag hade. Det handlade om regler för extrainkomster, ekonomiska transaktioner till mitt konto och en del andra frågor som jag undrade över.

En sömnlös natt inför Kronofogdens besök

Kvällen innan besöket hade jag förstås extremt svårt att somna. (Det är inte jag på bilden).

Jag tror inte att jag sov många minuter och tankarna snurrade runt i huvudet på mig hela natten. Jag var ledsen, nervös och fylld av ångest och skam förstås. Skam är något som fått mig att känna mig mindre värd än andra de senaste 10-11 månaderna och det är inte särskilt trevliga känslor.

Jag klev upp tidigt och gjorde mig i ordning. Jag hade haft telefonkontakt med en av förättningsmännen några dagar innan så jag visste ungefär vilken tid de skulle komma. Jag hade även gjort upp med dem att de istället för att stå och ropa i porttelefonen, skulle ringa mig på min mobil. Jag var ju angelägen om att det hela skulle skötas diskret....

Sedan irrade jag mest runt i min lägenhet i väntan på att de skulle komma.

Öppnar dörren med bultande hjärta

Så ringde telefonen och det var dags att släppa in två tjänstemän ute på förrättning. De frågade vänligt vart vi skulle sitta och jag bjöd in dem i köket. Sedan satt vi och pratade om min situation och vad som orsakat den. Därefter frågade de mig om jag äger några tillgångar av värde. Svaret på det var ju givetvis nej då det handlade om smycken, guld, bil, båt och persiska mattor ...typ....

Sedan ägnades större delen av den resterande tiden till att besvara mina frågor. Lite "taktik" när det gäller att göra extra inbetalningar på sina skulder som hamnat hos dem gällande ränta och så vidare.

Efter det förklarade de att de skulle skriva ett protokoll som jag skulle få ta del av. Protokollet skulle även skickas till mina fordringsägare. De förklarade att där kommer stå att det inte finns något att utmäta.

När de lämnade köket såg jag förstås att deras blickar svepte lite lätt över lägenheten men inget mer. De gick inte ens in i de olika rummen och tittade.

Jag vet inte om det handlat om att jag hela tiden försökt vara fulltständigt ärlig med precis allt eller om det faktum att jag ändå betalar närmare 27 500 kr per månad genom löneutmätning vägde tungt.

Vid ett tillfälle under samtalet föll jag i tårar då skammen och pressen varit så otroligt stor den senaste tiden. De betedde sig förstås mänskligt och pushade inte på mig.

Efter besöket kände jag en oerhörd lättnad. Två vanliga människor ute på tjänsteärende hade bevisat för mig att det går att både vara professionell och ha ett otroligt gott bemötande samtidigt. Även i såna här svåra tjänsteärenden som det måste vara.

Jag har bestämt mig för att detta är mitt näst sista inlägg som handlar om det förflutna och tillbakablick. Mitt sista inlägg ska beskriva ett ärendes väg genom Kronofogdens maskineri, alla brev som kommer och sådant. Detta för att kanske göra det tydligare för någon annan som väntar oroligt på vad som ska hända.

I övrigt är det dags att börja blicka framåt - det är helt enkelt nödvändigt om jag inte ska gå under av psykisk ohälsa. Börja smida planer på hur jag ska kunna skaffa mycket pengar snabbt så att jag kan göra extra inbetalningar på mina skulder.