Stress, hopp och förtvivlan fortsätter
Stressen håller förstås i sig och det blir sakta värre igen, dag för dag. Det tidigare svävandet mellan hopp och förtvivlan infinner sig igen då vissa av mina fordringsägare faktiskt återkommer till mig med olika förslag.
Efter tre långa samtal med otroligt tillmötesgående och kunniga medarbetare på Kronofogdemyndigheten, blir jag rekommenderad att stå fast vid mitt beslut att ge upp det hela.
Står man i den här situationen är det nämligen ingen idé att försöka betala några av skulderna eftersom existensminimum inte kommer att räcka till de avbetalningsplaner som man eventuellt lyckas få.
Känns som att jag kämpar mot tiden trots att jag inte gör det längre. Försöker hitta lösningar som inte finns. Det är så svårt att hålla fast vid det faktum att jag bestämt mig för att ge upp.
Avbetalningsplaner hos vissa fordringsägare
Vissa av mina fordringsägare förstår mycket väl att det inte går att betala en enda räkning när man lever på sjukpenning som ger ca 10000 kr per månad och har en hyra på över 10000 kr per månad. Detta medan andra envist svarar "ja men du kan väl åtminstone betala 3000 kr på ditt lån".... Ehhhh nej det går faktiskt inte denna månad....
Överraskande nog är det flera som går med på avbetalningsplaner vilket gör att jag åter igen sitter i träsket och räknar och räknar..... Glömmer ofta för en stund bort att för att det ska vara någon idé måste alla fordringsägare avstå från att skicka mig till Kronofogden för löneutmätning.
Stressen ökar igen och jag ger upp för minst 1000:e gången. Det går helt enkelt inte att trolla fram pengar och fler sms lån för att betala andra gamla lån kommer inte på fråga - aldrig någonsin mer!!!
Tryck över bröstet, ont i bröstkorgen, hjärtklappning och eksem
Problem med tryck över bröstet när jag ska sova och ont i bröstkorgen mer eller mindre dygnet runt, har jag haft i några år nu. Ibland får jag hjärtklappning men det går ofta över ganska snabbt.
Misstänker att mitt blodtryck är förfärligt men har en läkartid nästa vecka så då ska jag kolla upp det. Något jag inte vågat få svaret på tidigare och därför avstått från att kontrollera det.
Har haft några konstiga eksem på benen som nu har spridit sig till magen, en vän till mig har tidigare påtalat att det nog är stresseksem, vilket jag förstås avfärdat. Kanske dags att erkänna även sådant. Inte ens den starkaste receptbelagda kortison-salvan hjälper längre.
Det här påminner mig om varför jag valt att ge upp. Jag väljer hälsan istället för stressen över mina misslyckade försök att reda ut situationen. Komma ihåg, inte glömma, tänka på mina anhöriga, tänka på hälsan....
Det är svårt att svälja stoltheten!
Längtar nästan efter att hamna hos Kronofogden
Den plågsamma resan från att ha bestämt sig för att ge upp, tills det verkligen inte kommer att finnas någon återvändo har precis börjat. Jag verkar bara vara i början av den. Många påminnelser på räkningar har det kommit och ett par brev från Inkasso men ännu har inget ärende gått iväg till Kronofogden.
Jag funderar mycket på hur det kommer att kännas den dagen då det inte är någon idé att sätta sig ner och räkna så fort man ser det minsta lilla halmstrå att greppa efter. Allt helt bortkastat förstås och enbart med ytterligare stresspåslag.
Jag har bestämt mig för att den dagen det första ärendet hamnar hos Kronofogden ska jag sluta sätta mig ner och räkna varje gång det finns ett halmstrå att gripa efter. Jag MÅSTE minska stressen jag har, annars kommer detta bokstavligen bli min död.
Har läst massor av artiklar där folk ser ner på dem som hamnar hos Kronofogden och anklagar dem för att kosta skattepengar. Just i DET avseendet känner jag att näe, jag har då bidragit med så enormt mycket skatt att jag inte behöver skämmas.
För exempelvis inkomståret 2016 betalade jag över 850 000 kr i SKATT!!! Den som vill klaga på att jag kostar skattepengar när jag hamnar hos Kronofogden får nog först visa mig att den betalar motsvarande i skatt innan den börjar anklaga mig för att kosta skattepengar.