Sol ute men svart sinne

Den är skärtorsdag och solen skiner. Veckan som gått har gjort att stressen ökat igen. Kontakter med Kronofogden och en strid ström av inkassobrev och "hot" om att ärenden ska lämnas vidare till fogden. Omåttligt många obesvarade telefonsamtal och åter igen ökat stresspåslag.

Första inbetalningen efter betalningsföreläggande gjord.

Denna vecka hade jag min deadline för att betala in min första skuld som gått till KFM som ett betalningsföreläggande. Jag betalade in min skuld som "bara" var på 4000 kronor för att bara vänta på att nästa ska hamna där.

En lärdom vara att det kostade mig 1200 kr att låta en skuld på under 3000 kr förfalla och bli till ett föreläggande. Min plan är nu att försöka betala av små skulder istället för stora innan löneutmätningen kan starta.

Magont över väntan på nästa betalningsföreläggande.

Jag har fått några brev där mina fordringsägare nu "hotar" med Kronofogden men jag har ingen aning om NÄR detta kommer att ske. Förmodligen i närtid och säkert kommer det brev från KFM direkt efter påskhelgen. Jag räknar lite på tidsfristen jag kommer att ha på mig och undrar över om jag kommer hinna få ännu en lön innan löneutmätningen kan starta.

Min plan är att OM jag hinner det, betala de små skulderna före de stora för att på så sätt undvika att små skulder genererar procentuellt orimliga extra kostnader i olika avgifter som tillkommer när man får ett betalningsföreläggande.

Den vänliga handläggaren på KFM som gjorde bedömningen om att jag borde sluta betala allt samtidigt hade förstås rätt och kanske borde jag ha gjort så istället för att "smådutta" och betala lite här och där efter bästa förmåga. Men på något sätt har det burit mig så extremt mycket emot att jag inte kunnat låta bli.

Konsekvensen av detta har blivit att jag är i total "otakt" men min "sluta betala allt plan" eftersom toleransen hos fordringsägarna verkar vara mycket större än de lät påskina när jag kontaktade dem för ett par månader sedan. I väldigt många av de kontakter jag tog direkt när jag såg att jag skulle få betalningsproblem, sa de nämligen att det inte gick att lösa på något sätt. Nu ett par månader senare, skickar de fortfarande mejl om att jag ska kontakta dem för att diskutera en avbetalningsplan.

Faktum kvarstår fortfarande att om inte samtliga accepterar och erbjuder mig en avbetalningsplan, så går det ändå inte. Detta vet jag och därför är det ingen idé längre att försöka göra upp avbetalningsplaner.

Dessutom gick jag på "niten" att kontakta en av fordringsägarna bara för att få veta att informationen de skickat ut var felaktig och att det inte alls fanns någon möjlighet till avbetalningsplan. Ren och skär förnedring var det enda det samtalet ledde till. Att få prata med en medarbetare som inte förstod att en sjukpenning på 10 000 kr inte räcker till annat än hyran på 10 400 kr och att det redan där går back.... hans enda kommentar var "du har ingått ett avtal". Ja jag vet!!! Men hade inte direkt planerat att bli sjukskriven...... Nåväl, någon gång kommer jag att hänga ut de långivare som är mest förfärande i bemanningen av sin kundtjänst. Men inte ännu.....

Väntan på nästa brev från fogden har startat och jag ser fortfarande fram emot den dagen då jag kan få lite lugn och ro.

Det blir INTE en GLAD påsk men påsk blir det likväl.

Att gå på påskledighet med svart sinne är inte så roligt. Oroar mig också för en ilande tand som trilskats nu i ett par veckor. Det är förmodligen för sent att gå till tandläkaren nu eftersom jag inte kommer att kunna betala. Funderar över hur sjutton det ska gå med sådant framöver.

Får väl börja med att låta bli att äta påskgodis (om någon bjuder på det) eftersom jag inte kan låta tänderna ruttna i munnen på mig.

Det jag kan glädja mig åt är i alla fall att jag har en liten plan för hur jag ska kunna upprätthålla betalning av lånet jag har med en medsökande som jag inte på några villkor kan ha något med att göra. Den planen verkar kunna fungera och med lite tur kommer jag att kunna fortsätta betala på just det lånet för att slippa ha mitt ex i bakhasorna.

Sett vägens ände länge men ännu inte fått stanna och vila.

När jag kände det som att jag nått vägens ände, trodde jag att det skulle vara över inom några veckor. Så har det alltså inte blivit utan istället har det varit en mycket utdragen process. Som jag sagt tidigare är det både bra och dåligt. I mitt fall kommer inte inkomsterna att öka igen så jag kommer inte att uppnå tidigare betalningsförmåga och därmed är det ändå kört för mig.

Nu börjar den psykiska förberedelsen för nästa betalningsföreläggande och tyvärr tror jag att det bara är på en "medelstor" skuld igen. Jag hoppas på att det istället blir på en större skuld där det inte räcker med en enda löneutmätning utan att det ska "rulla igång" och jag ska slippa flera processer samtidigt gällande redogörelse till KFM.

Hoppas, fruktar, sörjer, skäms......

Jäkligt (o)glad påsk i alla fall.