Snart sista dagen innan beslut om utmätning

Snart infaller sista dagen innan det är dags för beslut om utmätning. Närmare bestämt imorgon den 12 maj. Även fast jag vet att domen är nära och att jag är väl förberedd rent mentalt för vad som komma skall, känns det ändå overkligt. Solen skiner ute och livet kunde ha känts härligt men istället är det med tungt sinne som jag måste förlika mig med tanken på många år med löneutmätning. Det är en känsla av sorg på något sätt men ändå samtidigt en lättnad. Detta är ju vad jag väntat på i några månader nu.

Egentligen kan man säkert inte kalla det för dom i lagens rätta bemärkelse eftersom jag inte har några som helst planer för att emotsätta mig det hela. Det är bara en känsla som infinner sig nu när jag tänker på min framtid.

Det är extra svårt att glädjas åt det lilla i vardagen, trots att det är vad jag kommer att få ägna mig åt att träna på under lång tid framöver.

Fantiserar om ökade inkomster

Har också allt mer börja fantisera om hur jag ska kunna skaffa kraftigt ökade inkomster för att i och med det snabbare kunna återbetala alla skulder som nu kommer att hamna hos Kronofogdemyndigheten.

Jag inser att om jag ska kunna leva ett värdigt liv, måste jag snabbt få ordning på eländet och jag är fast besluten att det inte ska behöva ta hur många år som helst. Jag har räknat grovt med att det skuldsaldo som kommer att hamna hos KFM, kommer att vara närmare 1,7 miljoner kronor och min plan är att försöka betala tillbaka det på mindre än 5 år. Fortfarande inga som helst planer på att söka skuldsanering då det skulle kännas ännu mer ovärdigt. Jag ska minsann försöka betala tillbaka varenda öre!

Letar inspiration till att snåla in på allt som går men också på att tjäna extra pengar.

Att låna sig ur en sån här situation med överskuldsättning är mer eller mindre omöjligt när man redan fått anmärkning och skuldsaldo hos Kronofogden. Däremot har jag lyckats hitta många olika sajter som kan hjälpa den som ännu inte har hamnat så lågt i näringskedjan som jag ännu. Det är förhållandevis lätt att söka lån för att sanera sin ekonomi om man inte redan har hamnat i skiten. Så skulle man kunna uttrycka det.

Hittade en sida som kan vara till hjälp för överskuldsatta som vill sanera sin egen ekonomi men har man ingen bostad att sätta som säkerhet för lånet, är det i princip helt lönlöst att söka lån när det ser ut som det gör i just min situation.

Frågorna om löneutmätningen hopar sig

Frågor kring vad som kan vara skäl nog för att få behålla lite mer än det normalbelopp som man som regel får behålla vid löneutmätning blir bara fler. Kontaktlinser, mediciner, ökade matkostnader vid tjänsteresor och massor av andra frågor ställer sig på kö i mitt redan överfulla mindset.

Så klart är jag förberedd på att jag kan behöva skaffa fram "bevis" och intyg på olika sjukdomar som kräver speciella inköp men hur går det till och vilka är jag beredd att förnedra mig till?

När det väl sätter igång, ska jag ta kontakt med KFM och förhoppningsvis få svar på de kvarvarande frågor som jag har. Mest av allt fruktar jag förstås ett hembesök av kronofogdemyndigheten men vad jag har förstått är det mycket ovanligt att det går till så. I synnerhet om de inte tror att det finns något värdefullt att hämta.

Det som skaver mest är ändå tankarna på att folk kan få reda på min situation och den skam det skulle innebära. Jag kan liksom inte förlika mig med den tanken och det måste till varje pris undvikas känner jag.

Ska orken räcka till eller är det bang in i väggen?

När jag tänker på att skaffa fram omåttligt mycket extra pengar för att kunna återbetala alla mina skulder i rask takt, mår jag nästan illa. Kommer orken att räcka till eller är det raka vägen till sjukskrivning som kommer att göra sig gällande?

Jag har väldigt svårt att peppa mig själv att orka kämpa. Men kanske kan jag se en ljusning i tunneln när jag inte blir jagad av alla mina fordringsägare längre. Att få nöta på och enbart ha Kronofogdens löneutmätning att tänka på känns å ena sidan ganska angenämt i förhållande till nuläget men nyläget med bra ekonomi igen, kommer förmodligen att dröja minst 5 år eller längre.

Jag har googlat och hittat alla möjliga mer eller mindre sjuka sätt att skaffa extra pengar på. Lagliga sätt och olagliga sätt och givetvis är den enda vägen för mig, de lagliga sätten. Att skaffa extra pengar på nätet kommer vara det val jag gör och det ska ta mig tillbaka till ett normalt liv.

Det som krävs är dock hårt arbete och många timmars extrajobb och det är det jag är orolig för att jag inte ska orka. Och tänk om det blir så att alla pengar jag betalar in ändå bara äts upp av höjda dröjsmålsräntor, straffavgifter och annat? Då är jag riktigt illa ute och det kommer inte finnas hopp om ett värdigt liv alls? Eller? Detta är frågor jag jobbar med dagar, kvällar, nätter.... förhoppningsvis kommer bilden att klarna när alla skulder förfallit och hamnat hos KFM.

Inte mindre obehagligt men åtminstone koll på läget, vilket kan ge en hyfsat känsla av kontroll i alla fall.

Ångrar jag mina investeringar och lån? Svaret är förstås ja, men å andra sidan så satsade jag hårt på att lösa min situation och hälsan fick stryka på foten på grund av det, vilket det inte är värt. Jag tänker att oavsett vem man är, kan man göra misstag i livet. Jag tillhör en av dem och nu ska jag få betala för det, vilket inte är mer än rätt förstås. Inte desto mindre sorgligt för det förstås.

Längtar efter att få påbörja ett nytt avsnitt i mitt liv - nämligen att vägen tillbaka ska börja synas där borta i horisonten. Ännu är den inte inom räckhåll men jag är fast besluten att hitta den!