Skuldkänslor och ångest inför framtiden

Jag inser mycket väl att den här bloggen för närvarande inte är särskilt "peppande" för andra i liknande situation. Men vad gör man när skuldkänslor och ångest inför framtiden inte vill släppa greppet om hela ens existens? Planen har hela tiden varit att den som befinner sig i samma eller liknande situation ska känna att den inte är så ensam och liten på jorden - för ofta är det så man känner sig. 

Av egen erfarenhet kan det faktiskt vara till lite tröst att läsa om att andra som har det lika dåligt som en själv, orkar och vill kämpa vidare även om livet känns helt meningslöst.

Något som inte hjälper upp situationen i sig och den vardagliga problematiken man har, är ändå att tillåta sig drömma om ett bättre liv. Att ingjuta hopp i sig själv är det enda som kan ge energi att orka kämpa vidare.

Hoppet om ett liv med större ekonomiskt frihet håller mig vid liv

Okej, jag har räknat ut att med den löneutmätning jag har just nu, kommer jag att vara skuldfri om ca 15 år.... FEMTON ÅR!!! Alltså dessa tankar gör mig bokstavligen helt gråhårig och enormt deprimerad!

Min förhållandevis goda inkomst och de enorma skulder jag har hos Kronofogdemyndigheten gör det till en fullkomlig omöjlighet att ens tänka tanken på skuldsanering. Och det är inte heller något jag vill. Visst skulle det vara skönt att "bara" leva på existensminimum i 5 år för att sedan känna sig fri igen och få möjligheten att börja om på nytt. 

Min personlighet gör dock att jag inte ens är säker på att jag skulle må särskilt bra av det då jag så gärna vill göra rätt för mig. Inte för att jag på något sätt anser att de straffräntor på upp emot 30% på lån på hundratusentals kronor, på något sätt kan rättfärdigas men nånstans där inne maler det att "du har själv försatt dig i den här situationen - varsågod och lös den".

Jag har fortfarande inte energi nog att sätta igång mina tjäna extra pengar projekt men jag har märkt att när jag tänker på hur mitt liv som skuldfri skulle kunna se ut, får jag lite energi av det.

Min nya strategi är alltså att måla upp inre bilder för mig själv om vilken typ av liv jag skulle kunna ha om jag blev skuldfri. Det ska vara den motivationen som driver fram energi att orka kämpa och att återfå full förmåga att tjäna massor av pengar igen.

Visst förstår jag att det inte är alla som varken orkar eller har förmågan att skaffa så mycket extra inkomster att man kan dra ner en skuldtid på 15 år till bara några få år men om jag bara kunde halvera den här tiden så skulle det vara gott nog... eller? Sju år skulle i alla fall kännas mer överskådligt. Jag vet ju inte ens om jag lever om 15 år.

Snart 50 år och utfattig - det var inte så här det skulle bli

Kanske är det min egen spegelbild som gör mig rädd att jag inte ska få känna av känslan av att vara fri igen. Att vara närmare 50 år och se att alla kvarvarande år av mitt yrkesverksamma liv, kommer att bli ett liv i ekonomisk missär, kan nog sänka vem som helst. Men jag ska banne mig kämpa på så att dessa år minskar.

Depressionen flåsar mig i nacken så fort jag börjar tänka negativa tankar och jag vägrar att bli sjukskriven igen. Att bli sjukskriven igen skulle vara en total katastrof både för självförtroendet och mina planer att åtminstone vara skuldfri vid 65 års ålder.

Okej nu är det ju inte helt enkelt att räkna på när denna åtråvärda skuldfrihet kan komma att inträffa då det handlar om enorma mängder pengar som bara växer till sig på grund av alla räntor. Att skuldsaldot minskar med en tredjedel av mina månatliga inbetalningar, är något jag snart ska orka ta tag i igen.

Ett av mina delmål i "orka ta tag i projekten" är att åter igen kontakta mina fordringsägare och förhöra mig om möjligheten till sänkt ränta. Jag ska inte göra detta förrän jag haft löneutmätning i ett år så det är ett tag kvar tills dess. Detta var också det råd jag fick av de vänliga tjänstemännen från Kronofogden. 

Alla rosor till tjänstemän hos Kronofogden där jag bor

Att få förståelse, tips och goda råd istället för att bli kränkt genom förrättning i hemmet när Kronofogden kom på besök har spelat stor roll för mitt psykiska mående.

När jag tänker på hur denna förrättning gick till, blir jag glad och tacksam för att Kronofogden anställer helt rätt människor på den ort jag bor. Dessa två människor var ute på en helt vanlig tjänsteförrättning och ändå kunde de visa sådan empati och ge mig goda råd. Såklart har jag ingen aning om vilka fördömande skittankar de innerst inne kan ha haft men de verkade uppriktigt ärliga och genuint intresserade av att svara på mina frågor för att hjälpa mig förstå hur allt fungerar.

Alla rosor till dessa två personer som faktiskt gjorde att jag ändå orkar blicka framåt nu. Om de istället varit fördömande och nedlåtande hade jag nog kraschat totalt och aldrig orkat gräva mig upp ur den dynga jag vadar i. Inte för att jag har näsan ovanför vattenytan riktigt ännu men jag inser mycket väl att om dessa människor inte varit så medmänskliga, hade jag nog inte orkat leva med mig själv.

Jag är verkligen ingen dålig människa, jag är bara en människa som gjort dåliga val i mina ekonomiska handlingar. Nu får jag ta konsekvensen av detta och det tänker jag göra också.

Hur ser mitt liv ut om 15 år?

Jag har alltså räknat ut att jag förmodligen är skuldfri om 15 år. Det är oceaner av tid men jag kan förkorta den tiden om jag bara får ork, energi och tillräcklig motivation tillbaka.

Inte för att jag är någon terapeut men jag känner själv att det hjälper att tänka på hur mitt liv som skuldfri ska se ut. Förmodligen passar det in i någon av alla terapiformer som finns men det har jag inga som helst belägg för.

Hur som helst gör det mig lite piggar och lite mer fylld av ork och energi för stunden. Samtidigt gör det mig ledsen eftersom jag ser att det liv jag ville ha, helt har kraschat. Skillnaden mellan det liv jag nu lever och det liv jag ska kunna leva som skuldfri, är totalt skilda världar. Och i mitt fall är nog skillnaden extremt stor eftersom jag har en god inkomst i botten. Exakt hur mina inkomster ser ut om 15 år är väl svårt att säga eftersom livet som pensionär förmodligen inte är det rikaste liv man kan tänka sig. Men är jag skuldfri som pensionär, kommer jag förmodligen att kunna leva ganska gott på min pension ändå. Och inget kan vara värre än det liv jag lever nu!