Köpa tid från Kronofogden

De senaste dagarna har mest cirkulerat kring valet att betala de tusenlappar som kommit som krav via Kronofogden eller inte. Om jag ska gå på de "råd" jag fått från olika ställen att utifrån den svåra sits jag sitter i, sluta att betala allting och låta allt förfalla till betalning och hamna hos fogden samtidigt, så ska jag inte ens tänka tanken. "Problemet" är ju bara att det är en sån fjuttigt liten del av mina skulder som hamnat där än så länge.....

Kan bokstavligt tala köpa tid

Tankarna maler runt i huvudet och jag inser att jag har en möjlighet att bokstavligen köpa lite till tid. Om jag betalar det här första kravet som kommit, kommer det antagligen att dröja några veckor till innan det kan bli aktuellt med löneutmätning. Men är det värt att köpa sig den tiden? Så klart ska den här skulden också ändå betalas när utmätningen väl kommer igång och det känns så himla onödigt att först få en utmätningsutredning som ska avse bara några tusenlappar som jag faktiskt kan betala om jag kan förhala det hela tills lönen kommer om 10 dagar från idag.

Har räknat ut att om jag inte betalar och låter det komma till löneutmätning så är jag inte riktigt "i fas" för det kommer bara bli utmätning på en liten del av min lön. Sedan måste utredningen börja om på nytt så snart nästa skuld inkommer till Kronofogden.

Min tanke har ju varit att få lite lugn och ro när utmätningen väl sätter igång och detta skulle i princip bara skapa flera processer som ska avlösa varandra, vilket gör att stresspåslaget ökar igen. Jag ORKAR inte det...... förr eller senare kommer förstås alla långivare att tröttna och skicka mig till fogden men de större fordringsägarna har ännu inte gjort det. Jag har visserligen fått brev om uppsägning av lån men vet inte om de först går till inkasso och sedan till Kronofogden eller inte.

Handlar det om dagar eller veckor?

Jag står totalt handfallen inför det faktum att jag helt förlorat egenmakten över vad jag kan göra eller inte. Att sitta och sortera in kravbrev och inkassobrev i en pärm ger inte precis någon lugn och ro för en redan överbelastad och stressad själ.

Att inte veta när nästa brev ska komma från Kronofogden skapar stress så länge jag kan påverka och köpa mig tid på det sätt jag nyss förklarat men egentligen har jag ju väntat en tid på att allt ska "braka lös" med mycket större kraft än så här.

Inte för att det spelar mig någon större roll om jag betalar de här tusenlapparna eller inte direkt eller senare bortsett från att min önskan är att när löneutmätningen väl sätter igång, ska det bara göras en enda utredning. Detta stressar mig och gör att jag håller på att tappa orken igen. Skamkänslorna består och tanken på att KFM ska kontakta min löneutbetalare var och varannan månad känns inte särskilt tilltalande. Hellre att det görs en enda utredning och sedan är det existensminimum nästa för några år framåt.

Att sitta på händerna är svårt

Om man i grund och botten är en ordningsam person som inte frivilligt hamnat i den här situationen, gör det förbaskat ont att sitta på händerna när räkningarna trillar in. Aldrig trodde jag att det skulle ta så här lång tid innan helvetet brakar lös och känslorna inför det är förstås splittrade. Ja, det är bra för jag slipper löneutmätning och hinner kanske lösa några lån och krediter de månader jag fått lön men nej, eftersom det inte kommer att förhindra det som komma skall, är det mest påfrestande.

Att se fram emot den dagen då jag själv inte kan påverka det hela alls, är väldigt märkligt men det är faktiskt så det känns. Vill bara få allt överstökat så jag kan få ett andrum från att värja mig från brev och telefonsamtal.

Igår fick jag ett rek från en av mina fordringsägare. Jag antar att det handlar om uppsägning av krediten men jag har ännu inte hämtat ut det. Sista dag att hämta ut det är den 29 mars och det betyder att jag har lite tid på mig att göra det. Det gör ont i magen när jag tänker på att hämta ut post på offentligt utlämningsställe.

Jag måste vänja mig vid tanken på att detta snart inte är min egen lilla hemlighet som väldigt få känner till. Att skulder hos Kronofogden är offentlig handling visste jag heller inte förrän det kom som ett slag i ansiktet på mig härom dagen. Väldigt integritetskränkande kan man tycka men visst, jag kan ändå förstå vitsen med att vissa behöver kolla upp andra personer. Men vilken sorts människor gör sådant bara för sitt höga nöjes skull? Det kan man undra! Inte för att jag vet hur vanligt förekommande det är, man behöver trots allt kunna lämna personnumret på den man vill få uppgifter om men det är fritt fram för vem som helst att begära ut sådan information.

Antalet skulder, belopp och vilka fordringsägare som är aktuella är sådant som KFM bara helt enkelt lämnar ut om stackars privatpersoner som hamnat i den här situationen. Varför säger jag "stackars"? Jo för jag är helt övertygad om att det inte finns någon som planerar att hamna här med flit. Det är ju för sjutton en mardröm som kan liknas med psykisk tortyr att vara här.

Jag vill inte vara här men har inget val och det finns ingen genväg för att komma ur detta. Så klart ska det komma en lång och strävsam väg tillbaka men då måste jag inte bara se vägens ände utan också stå exakt vid vägens slut.