Förbereder mig för att inte bara vara urfattig och överskuldsatt, nu kommer jag också att bli ensam. Har ju tidigare "prisat" min sambo som stått ut med att leva med en person som aldrig har några pengar men nu är det över............... Ensam och ja enligt mina beräkningar nu ännu fattigare - jo det är faktiskt möjligt.....

Som en blixt från en halvklar himmel

Så hände det.... min sambo lämnar mig. Det kom väl som en blixt från en "halvklar himmel" kan man säga. Visst är det slitsamt att leva med en person som aldrig har några pengar men och allt har väl inte varit toppen alla dagar i relationen. Men vi har pratat mer om hur vi ska stärka vår relation snarare än att avsluta den.

Idag kom sambon hem från jobbet och berättade att han fått en lägenhet från 1 januari och kommer att flytta.

Och här stod jag i chock över att bli lämnad och att förhållandet tar slut. Dessutom efter att ha spenderat mina sista ruttna korvören på att köpa lite julklappar som jag trodde jag hade råd med eftersom vi ändå delar på en del kostnader här hemma. Såklart har han inte ansvar för min ekonomiska situation men efter löneutmätning är det skönt att dela på de där kostnaderna som är lika höga oavsett om man lever ensam eller bor med någon. Ni vet sådant som internetuppkoppling, försäkringar, el och andra saker som man liksom delar på.

Det är egentligen konstigt att tankarna blev så splittrade. Jag borde ju ha blivit ännu mer ledsen över den spruckna relationen men jag tror att när man lever som en fattiglapp slår överlevnadsinstinkten till ganska omgående och därför vandrade mina tankar ganska snabbt till frågan "och hur sjutton ska det nu gå med ekonomin?".

Det kan säkert låta jättemärkligt för många som undrar om pengar är viktigare än kärleken. Och så klart är det inte det. Men för den som lever på yttersta marginalen och kunnat sätta pyttelite guldkant på tillvaron vid enstaka tillfällen, enbart tack vare att man har någon att dela sina boendekostnader med, blir det en dubbel chock.

Det där "kalla" som infinner sig när man bryter upp från ett förhållande

Är det inte också konstigt att den där kalla råa stämningen som uppstår när den ena plötsligt bestämmer sig för att lämna och den andra står kvar i chock och känner sig lurad, sviken, ledsen och arg?

Jag undrade förstås hur det skulle gå för mig att med så kort varsel ställa om. Hade ju som sagt noga räknat ut att jag kunde köpa några julklappar, helt baserat på att jag inte helt plötsligt skulle stå ensam med alla räkningar. Orden som skär "du får väl låna pengar ahv vänner" det är inte mitt ansvar.

Alltså är det något jag fattat så är det att det inte ska lånas mer pengar och alla vänner som inte ens vet om hur min situation skulle säkert undra om jag kom och ville låna 500 kronor per månad under den första delen av det mörka året 2022.

Orkar inte ens peppa mig själv till lite "jävlar anamma"

Nu mår jag bara dåligt av två anledningar, över att bli lämnad och över att jag sitter i en ännu sämre sits än tidigare ekonomiskt. Jag orkar inte ens försöka hitta några som helst positiva ljusglimtar att hänga upp lite framtidshopp på.

Arg är jag också. Kunde han inte ens ha förvarnat mig så att jag hade vetat om detta nån månad eller så?

Orkade i alla fall av ren överlevnadsinstinkt (igen) sätta mig och skicka in nya uppgifter till Kronofogden i hopp om att de ska hinna räkna om löneutmätningen innan lönen i december, annars blir det ännu mer katastrof kan man väl lugnt säga.

Okej, nån gång i framtiden blir det väl till att söka skuldsanering igen för nu kommer skulden att öka igen eftersom det blir mindre löneutmätning. Så egentligen blir det trippel katastrof.

• Lämnad ensam
• Ännu fattigare varje månad
• Skulden kommer öka varje månad istället för att minska med de fjuttiga tusenlappar som den minskade fram tills nu

Desperat och ledsen försökte jag också googla tips på hur sjutton man kan fira jul som nydumpad, superfattig och ledsen. Jag ska försöka lämna tillbaka julklapparna jag köpt vilket jag tror går med vissa av dem. Inte för att det var dyra saker men för en fattiglapp spelar några hundralappar stor roll. Sedan får jag väl försöka göra vad jag kan för att ersätta dem med någon form av gratis eller "nästan gratis" julklappar.

Genom forumet på Familjeliv, hittade jag ett inlägg som jag ändå fick några tips från som kan fungera även för mig. Det handlade om att fira jul med lite pengar och eftersom jag också misstänker att jag kommer att fira julen ensam i år så fungerar nog några av tipsen för mig.