En svart plump

Segdragen process att hamna hos Inkasso

Än så länge har jag bara fått inkassobrev från en enda av mina fordringsägare. För övrigt också densamma som var väldigt välvilliga att hjälpa till med avbetalningsplan för två svindyra lån.

Jag kan förstås se fördelarna med att företagen inte skyndar på allt för mycket med att sända ärenden till Inkasso, både för individ men också för dem själva. Innan ärendena hinner bli inkassoärenden läggs nu diverse påminnelseavgifter och dröjsmålsräntor på fakturorna så skulderna kommer definitivt att ha ökat en del innan de landar hos Inkasso.

En ny insikt är också att flera kreditföretag själva formulerar sina inkassokrav. Smart drag, då slipper de betala ett inkassoföretag för detta och de behåller själva de extra ränteintäkter som fordringen kommer att ge i slutänden. Det blir intressant att se vilka företag som lämnar vidare till ett annat företag och vilka som sköter sina inkassokrav själva.

Hur som helst så är det en segdragen process allt detta och ganska krävande också eftersom kreditföretagen inte är skyldiga att sända ärendet via inkasso innan de skickar en skuld för indrivning hos Kronofogden. Detta är något som känns lite jobbigt just nu. Att inte veta när det kommer ett brev där avsändaren är Kronofogdemyndigheten.

Givetvis står allt detta om respektive fordringsägares process i avtalet som jag en gång undertecknat men orken att sätta mig ner och läsa vart och ett av avtalen finns faktiskt inte.

Kommunal skuldrådgivning är inget alternativ

I princip alla kommuner erbjuder kostnadsfri rådgivning till personer som är eller riskerar att hamna i en svår ekonomisk situation. Hade jag haft ett annat jobb, hade jag uppsökt denna skuldrådgivare för flera månader sedan.

Mitt jobb hindrar mig från att söka kommunal hjälp. Det är tydligen något jag får hantera och ett aktivt val jag gör.

Blev rekommenderad att söka skuldsanering

I förra veckan när jag pratade med Kronofogdemyndighetens service och rådgivning blev jag åter igen (3:e gången) rekommenderad att redan nu skicka in en ansökan om skuldsanering till dem.

Tre olika tjänstemän har alltså rekommenderat detta redan innan mitt ärende hamnat hos dem. Det finns många fördelar och nackdelar med att ansöka om skuldsanering. Självklart är fördelen att man kan se en ljusning om man nu skulle bli beviljad det men nackdelarna är också många.

Till skillnad mot "vanlig löneutmätning" är skuldsanering en smärtsam och självutlämnande process där även omvärlden ska underrättas om att det inleds en utredning om skuldsanering. Detta oavsett vilka chanser man har att få den här skuldsaneringen godkänd eller inte. Att få sitt namn publicerat med anledning av skuldsanering är något jag inte kan utsätta mig för. Dessutom vill jag först undersöka möjligheterna att betala av skulderna till fullo genom löneutmätning.

Om bara räntorna inte äter upp hela utmätningssumman, är det faktiskt möjligt att betala av alltihopa på så där en 10 år.... Okej, 10 år på existensminimum med löneutmätning är inte särskilt tilltalande men då kommer jag åtminstone att ha klarat av detta.

Planen som den ser ut just nu i skrivandets stund

Att ge upp allt utom ett par av mina lån som jag tänker fortsätta att betala, hur det ska finansieras kommer jag säkert hitta på en lösning på.

Att låta alla övriga skulder förfalla och invänta att Kronofogden hör av sig är väl vad jag håller på med just nu. Slitsamt stressigt och inte särskilt bra för blodtrycket men ändå.....

Godta fordringarna och få råd av Kronofogden kring eventuella extrajobb som jag faktiskt ser en möjlighet att klara av. Låta löneutmätningen börja och sedan nöta på som en galning i ca 1-2 år. Jag vill se det exakta resultatet av löneutmätningen och hur mycket mina skulder minskar per år.

Jag har räknat lite smått på hur stor summan för löneutmätningen kan tänkas bli och tyvärr tror jag att det mesta av de pengar jag kommer att betala, kommer att gå till räntor. I värsta fall kan den totala skulden till och med komma att öka när det blir ränta på ränta effekt. Detta vill jag veta innan jag överväger alternativet skuldsanering.

Jag har räknat på att löneutmätningen per år, kan komma att uppgå till ca 250 000 - 300 000 kr och om skulderna då inte minskar på ett synbart sätt, är det nog dags att ge upp. Detta återstår att se..... 

Ovsett vilket så känns det tungt men jag tänker inte ge upp hoppet om att detta ska gå att lösa på något sätt. Om hoppet överger mig är det nattsvart och det orkar jag inte med. Det finns ljusglimtar i livet som gör det värt att kämpa för, oavsett om det ska bli som en fattiglapp under lång tid framöver.