Dags för löneutmätning

Då har dagen jag fasat över så länge kommit. Det är dags för löneutmätning och jag har fått brevet som handlar om redogörelse för inkomster och utgifter.

Självklart kom det inte som en överraskning då jag har väntat på detta i många månader. Faktum är att jag på något märkligt sätt längtat efter att det ska bli ett faktum så att jag kan få lite "ro i själen". Att varje dag öppna brevlådan med hjärtat i halsgropen är inte bra för hälsan heller, även om det givit mig tid att betala de räkningar jag själv ansett var mest strategiskt att betala med tanke på räntor och annat.

Jag slutade betala flera av mina räkningar redan i december 2017 och inte förrän nu med utskriftsdatum 2018-08-27, har jag alltså fått brevet från Kronofogden där jag ska redogöra för inkomster och utgifter inför löneutmätning.

Under tiden som jag väntat har jag betalat noga utvalda räkningar och skulder, för att på så sätt mildra så mycket som möjligt när löneutmätningen väl kommer. Jag valde en strategi som gick ut på att först och främst betala en del privata skulder och därefter skulder med hög ränta och som samtidigt kommer att utgöra en liten procentuell andel av löneutmätningen när den väl startar. Givetvis hann jag inte göra mig av med alla dyra smslån, vilket förstås hade varit det bästa men några av skulderna har jag hunnit justera.

Sedan jag började förbereda mig på löneutmätning har jag levt på existensminimum. Detta både för att "träna" men också för att göra så mycket avbetalningar som jag bara kunde hinna med. Självklart har det inneburit en stor omställning med många mörka tankar om framtiden men jag försöker att hålla hoppet om en lösning uppe. Trots en fantastisk sommar (rent vädermässigt) har jag inte kunnat njuta av livet.

Idag ankom alltså brevet från Kronofogden som var daterat 2018-08-27. Jag satte mig direkt och fyllde i blanketten online hos KFM då jag inte anser att det finns någon anledning att vänta till sista svarsdatum den 10 Sep. Jag har ju ändå på sätt och vis sett fram emot detta då jag hoppas på att få lite mer "frid i själen" när allt väl rullat igång. Jag hoppas att jag kan tänka på det som någon sorts befrielse när löneutmätningen startar och jag liksom på något sätt ändå genom den "gör rätt för mig". Självklart anser jag mig inte göra det på det sätt jag trodde jag skulle göra när mina betalningssvårigheter uppdagades men det är ändå skönt att känna att man betalar efter konstens alla regler utifrån de NYA (tråkiga) förutsättningar som råder.

Nattsvart framtid?

I perioder under sommaren har jag varit så deprimerad att jag sett det mesta helt nattsvart. Att leva på existensminimum fram tills pensionen (i värsta fall) är en otroligt sorglig tanke. Jag har dock slutat att fundera på vad jag kunnat göra annorlunda och även slutat att skuldbelägga mig själv för att inte ha orkat kämpa vidare med flera olika jobb samtidigt.

Men det nattsvarta förföljer mig ibland och hemsöker mig förstås i mina drömmar. Jag hade sedan länge bestämt mig för att försöka orka hitta en lösning på att öka mina inkomster igen för att kunna betala av hela skiten snabbare än vad som är möjligt med en vanlig inkomst men den ambitionen har bara funnits där som ett gnagande dåligt samvete då orken ändå inte infunnit sig. Kanske kan orken komma tillbaka nu när löneutmätningen kommer att starta och jag slipper värja mig från alla arga brev och telefonsamtal som trillat in sedan i januari månad.

Innerst inne är jag fast besluten att kämpa på och hitta en väg tillbaka. Just nu kan man väl säga att vägens ände verkligen är nådd. Det är i alla fall så jag själv har sett på det hela. När löneutmätningen startar är vägs ände nådd och jag kan fokusera på framtiden. Målet är fortfarande att lösa det hela genom extra inkomster och nu ska jag ägna mig åt att mobilisera kraft och energi för att orka ta tag i det utan att få utmattningsreaktioner i kroppen igen.

Kanske kommer jag välja att se det hela som en tuff men fullt möjlig utmaning, vilket skulle vara det bästa ur hälsosynpunkt.

Ur det perspektivet kanske jag ska tacka för att det är dags så jag kan byta mind-set och blicka framåt. Det är slut på tillbakablickarna och definitivt dags att börja ta mig ur det. Sökandet efter vägen tillbaka behöver börja och därmed avslutar jag snart tillbakablicken och börjar på ett nytt kapitel men först ska utmätningen starta.....