Betalningsföreläggande nummer 2 har kommit
Nu har mitt andra betalningsföreläggande från Kronofogdemyndigheten kommit. Denna gång på en avsevärt större summa pengar än det förra betalningsföreläggandet. Fick också en kopia från UC att en av mina fodringsägare gjort en förfrågan. Varför de gjort det, är för mig oklart då det inte handlar om en anmälan om "missbruk och uppsägning av kredit" (ännu).
Det känns som att stå vid ett stup och sakta men säkert bli puttad framåt steg för steg. Nu har jag alltså fått två betalningsförelägganden från Kronofogdemyndigheten. Det förra föreläggandet hann och förmådde jag betala in innan det gick till löneutmätning. Den här gången kommer jag att ta ett steg närmare det oundvikliga. Det jag förberett mig för i flera månader nu, kommer snart att inträffa.
Det är fortfarande långt ifrån idealiska förutsättningar eftersom det inte heller denna gång, kommer att innebära att jag slipper flera utmätningsutredningar. Detta gör att jag hoppas att det hinner komma fler betalningsförelägganden innan utmätningsutredningen startar.
Köper mig lite tid igen
Genom att inte omedelbart med vändande post, skriva under och skicka tillbaka delgivningskvittot, kommer jag att kunna köpa mig tid att hinna få ännu en lön. Mitt dilemma denna gång är att valet kommer att stå mellan att betala in den skuld som betalningsföreläggandet avser och inte kunna betala några andra lån eller krediter eller att helt enkelt låta allt sätta igång "på riktigt".
Det jobbiga är att inte veta när nästa betalningsföreläggande kommer. Jag hade ju bestämt mig för att om jag hinner få ännu en lön, betala in en på förhand specifik kredit på 25000 kr för att sedan slippa att den går till Kronofogden då just den krediten skulle besvära mig extra mycket.
Samtidigt som det är mycket frestande att skicka in pengar för den skuld jag nu fått betalningsföreläggande för, skulle det inte vara till någon nytta eftersom jag ändå inte kommer att kunna undvika löneutmätning när nästa skuld hamnar hos KFM.
Jag har alltså INTE gjort som jag blev rekommenderad, nämligen bara låta alla lån och krediter förfalla till KFM, utan istället försöker jag kämpa på in i det längsta och betala lite här och lite där. Jag antar att det är någon sorts självbevarelsedrift som gör att den "präktiga" människan i mig vill fortsätta göra rätt för sig så gott det går.
Allt kommer ju att krascha ändå senast om en månad så nu är det dags att vara lite smart för att inte bara göra situationen ännu värre. Måste köpa mig lite tid att fundera och se om det kommer in fler betalningsförelägganden innan jag blir tvungen att skicka in delgivningskvittot. Förra gången tog det ca 2 veckor från utskriftsdatumet, innan det kom en påminnelse om delgivningen. Om jag vågar köra samma koncept igen så innebär det att jag behöver skicka in den i slutet på nästa vecka eller senast i början på veckan därefter.... Efter det kommer jag ha 10 dagar på mig att betala skulden eller att låta utmätningsutredningen sätta igång.
En UC kontroll gjord av en av mina fordringsägare
Jag har tidigare läst någonstans att en fordringsägare ofta kan göra en kreditupplysning inför att de ska skicka ett ärende till Kronofogdemyndigheten. Jag förstår mycket väl vitsen med att göra det om det är ett inkassobolag som står bakom förfrågan. Så är alltså inte fallet denna gång och det är för mig oklart vad syftet med den egentligen är. Till min stora förvåning ser jag också att någon betalningsanmärkning ännu inte finns registrerad.
Detta trots att jag härom veckan fick ett brev från UC där det stod att en av mina fordringsägare gjort en anmälan till UC om missbruk av kredit som lett till uppsägning av densamma. Det var det jag trodde var själva betalningsanmärkningen men så var tydligen inte fallet. Eller så är det bara en eftersläpning i registret....
Att hitta positiva tankar är viktigt i det här skedet
Det är lätt att deppa ihop och bara vilja ge upp precis allt i det här skedet. Hopplösheten har nästan övergivit mig och jag har börjat anpassa mig till det som komma skall. På ett sätt är det faktiskt en av de saker som är positiva. Jag har haft flera månader på mig att mentalt förbereda mig på vad som komma skall.
Det är också positivt att jag kommer hinna betala av ett par skulder till innan löneutmätningen. OM det nu är den vägen jag slutligen väljer att gå eller om jag istället betalar in pengar till den som har aktuella betalningsförelägganden. Oklart men det är positivt att jag fortfarande har den valmöjligheten. Det sista föreläggandet var på strax under 17 000 kr. Det är positivt att jag kan betala in det om jag hinner få ännu en lön men då innebär det att det är helt slut på inbetalningar av andra lån och krediter.
Ännu en positiv sak är att våren är här! Solen skiner och ibland kan jag till och med under korta stunder glömma bort min eländiga situation och tänka härliga tankar om vår, sommar och värme. Min långa förberedelsetid har gjort att jag känner mej ganska väl förberedd rent mentalt även om det fortfarande känns overkligt att jag ska leva på existensminimum under många år framöver. Det är väl en sak att frivilligt göra det (som jag gjort de senaste månaderna) men en helt annan sak när det är under tvång med Kronofogden flåsandes i nacken varenda dag.
En sista positiv sak är att jag börjar bli lite piggare i mitt mående. Jag är sakta men säkert på väg mot en viss återhämtning och just nu känns det inte som att det finns någon risk för att jag åter igen ska bli tvungen att avstå från arbete. Jag belastar mig själv ganska "normalt" på jobbet igen och även om jag fortfarande är under rehabilitering med andra arbetsuppgifter än mina normala, känns det riktigt bra för tillfället.