Ärende hos Kronofogden
Snart är det dags att motta det första brevet från Kronofogdemyndigheten. Igår kunde jag inte hålla mitt löfte till mig själv - att inte tömma brevlådan på fredagar. Eftersom jag visste att det första ärendet skulle skickas vidare till Kronofogden i onsdags, kunde jag inte hålla mig från att vittja posten igår trots att det var fredag.
Det fanns dock inget brev från av mig "fruktade" avsändaren ännu. Antar att det kommer i nästkommande vecka då.
Snart ett ärende hos Kronofogdemyndigheten
Att ha misslyckats med sina mål och drömmar och istället krascha hårt och brutalt, är en jobbig process i sig. Självförtroendet är inte direkt på topp, vilket jag märker i olika sammanhang i vardagen. Jag som haft gott självförtroende i sådana sammanhang där jag vet att jag är duktig, börjar tvivla på mig själv även då.
Tankar kring att "jag snart är ett ärende hos Kronofogden" har tärt mycket den senaste tiden ända tills en god vän till mig (den enda som känner till något alls om detta) sa:
"Du har gjort fel val och det har lett till att du snart HAR ett ärende hos Kronofogden. Men du ÄR inget ärende hos dem. Du är en människa och en bra sådan!"
Tack snälla för de orden. Att vända tanken till att se det som att jag fortfarande är en människa av kött och blod, som förvisso har gjort fel val och därför kommer att få ta konsekvenserna av det. Men JAG är fortfarande jag och jag ÄR inte "ett ärende". En jätteviktig mental skillnad!
Självförtroende och ork tryter
Det är inte bara självförtroendet som håller på att sjunka och utplånas. Även orken tryter och jag känner mej åter igen orolig för hälsan. De dagar jag jobbar, är jag så trött att jag måste gå och lägga mej och vila 1-1,5 timme direkt när jag kommer hem.
Självklart kan jag inte ens somna utan ligger och stirrar i taket och låter tankarna om mina misslyckanden mala runt i huvudet på mig. Inte heller kan jag hålla mig borta från "mirakel-tankar" och på nätterna drömmer jag ungefär liknande saker som uppehåller mig i vaket tillstånd.
Den onda spiralen pekar nedåt i en obarmhärtig riktning och jag orkar nästan inte hålla emot. Svävar fortfarande mellan hopp och förtvivlan men numera börjar de hoppfulla tankarna mer riktas mot att "snart är det över". Med det menar jag den långa vägen från "vägens ände" ner i avgrunden. Jag tänker att när jag väl hamnat i avgrunden med alla mina skulder hos Kronofogden, det är först då jag kan börja ta mig upp ur den igen. Just nu är det bara en lång och utdragen process av väntan och hjärtklappning vid brevlådan.
Ska skaffa mig extrainkomster igen
Min plan är att när inte hela den här processen suger precis all energi från mig, ska jag sakta men säkert börja skaffa mig extrainkomster igen. Allt för att så snabbt som möjligt försöka reda ut situationen. MEN denna gång ska det inte få stressa mig in i ohälsa igen. Jag ska inte göra det för att sväva runt på små moln av drömmar om ett liv i ekonomisk frihet av samma slag som jag tänkte tidigare. Den här gången blir målet ett helt annat. Nämligen att bli skuldfri och betala av mina skulder hos Kronofogden.
Förutsättningarna att göra detta ser förvisso ganska mörka ut men jag måste faktiskt leva på hoppet om att jag ska klara av det. Till viss del kommer ändå förutsättningarna att vara annorlunda. Jag kommer inte vara TVINGAD att få in en förutbestämd och enormt stor summa pengar på mitt extrajobb utan det räcker med lite. Den pressen kommer jag alltså att slippa undan. Om jag sedan lyckas över förväntan kommer det bara bli en bonus.
Den vänliga handläggaren på Kronofogdemyndigheten klargjorde för mig att det kan bli svårt för både mig och dem att beräkna en osäker sidoinkomst i löneutmätningen och därför är min plan att jag ska boka in ett personligt möte så snart jag får brevet från dem. Jag måste träffa dem för att förklara mina planer och de två olika scenarier som kan komma att inträffa.
Scenario 1: Jag jobbar på som vanligt och betalar av utifrån max löneutmätning. Försöker skaffa mig extra inkomster som även de ska gå till avbetalningar. Få en vettig modell för hur de EVENTUELLA inkomsterna ska dras från mitt konto.
Scenario 2: Jag jobbar på som vanligt och betalar max löneutmätning men försöker inte ens att skaffa extra inkomster.
Jag hoppas på att hitta en fungerande lösning för scenario 1 men om de inte kan föreslå en hållbar och realistisk lösning för hur och när jag ska betala in mina extrainkomster, kommer jag att tvingas att låta bli det. En konstig sits då vem som helst förstår att man helst av allt vill få in så mycket inkomster som möjligt för att kunna betala sina skulder så snabbt som möjligt.
Väntan lär fortsätta säkert en - två månader till
Eftersom jag fortfarande har ett antal fordringsägare som jag betalat in mina räkningar som vanligt till, lär allt bli en långdragen process. Jag fick rådet att sluta betala allt samtidigt när jag såg att allt var på väg att barka åt skogen. Kunde dock inte låta bli att betala det jag förmådde så det betyder att det antagligen kan ta 1 -2 månader till innan samtliga mina ärenden har landat hos KFM.
Plågsamt för hälsan på ett sätt men skapar ändå en viss känsla av att jag i alla fall gjort vad jag kunnat för att hålla ut in i det längsta. Får dock lite ångest över det hela också. Borde jag istället ha gjort sådana saker som jag inte kommer att kunna göra senare? Gått till tandläkaren och andra saker som man måste avstå ifrån när man har löneutmätning...... Ahja, det är ändå för sent för det nu för jag har förstås betalat så mycket räkningar jag kunnat och har inga extra pengar på kontot att göra sådant för.
Jag räknar inte med att hinna få en "normal lön" innan det är dags för löneutmätning så det var också ett val jag gjort när jag betalat in några hundralappar här och där plus några räkningar i dess helhet.
I framtiden kanske tandlös men i alla fall med gott samvete att jag betalat allt jag kunnat in i det längsta (?!?)