Ansökan om skuldsanering, förnedringen och avslaget
Efter 2,5 års löneutmätning med nästan 30 000 kronor per månad, har mina skulder minskat med ca 40 000 kronor totalt. Detta betyder att jag har betalat in cirka 900 000 kronor och bara fått ett minskat skuldsaldo på 40 000 kronor under dessa 30 månader. När denna insikt kom till mig, var det väl dags att ta det förnedrande beslutet att skicka in en ansökan om skuldsanering.
När jag fyllde in ansökan kände jag mig trots känsla av förnedring och en tilltagande ångest ändå ett visst hopp. Nu skulle de ju se att skuldsaldot inte minskar nästan alls och att det kommer att vara omöjligt för mig att bli skuldfri under min livstid. Ångesten över att ett eventuellt beslut om inledande av skuldsanering, samtidigt skulle innebära en kungörelse i post och inrikestidningar var stor men jag kände mig stärkt av att jag ändå skulle kunna leva ett värdigt liv igen. Dessutom innebär en godkänd skuldsanering att räntorna fryses och nollas, vilket för mig skulle innebära att jag på 5 år skulle betala av exakt varenda öre jag är skyldig även om det vore utan ränta. Tänkte att de 900 000 kronor jag redan betalat, varav det nu visar sig att 860 000 kronor är ränta på 2,5 år får banne mig vara nog. Jag skulle kunna försvara mitt beslut inför andra med att jag ändå betalat mer än nog både i ränta och amorteringar.
Sagt och gjort, skickade in en ansökan och väntade därefter i 3 månader innan en handläggare från Kronofogden hörde av sig för lite klargörande frågor. Ångesten var tillbaka och jag mådde helt enkelt skit. Efter några dagar kom beskedet, avslag med motiveringen att jag skulle kunna betala tillbaka genom egen förmåga inom överskådlig tid. Vaaaaaaa? Hur menar hon? Hur sjutton har hon räknat? Jag ringde upp kundtjänst på Kronofogden och den person jag fick prata med fattade inte heller hur denna beräkning gjorts. De senaste 6 månadernas skuldsaldo har utan att det tillkommit några nya skulder, ibland ökat med några tusenlappar och ibland minskat med några tusenlappar. Jag fattade ingenting! Då fick jag reda på att handläggarna inte kan se skuldsaldots utveckling bakåt i tiden. Alltså va? Igen!
Slutsatsen nu är att det inte är värt besväret att överklaga beslutet. Jag orkar helt enkelt inte med en sådan process. Vad kan lösningen vara? Att ansöka igen bara för att skuldsaldot ska noteras i varje beslut och då ska bevisa att skuldsaldot knappt minskar och vissa månader till och med ökar. Känner mig otroligt nedslagen och deppig igen och det känns verkligen hopplöst. All ork och energi har åter igen försvunnit och nu är det svårt att känna något hopp om framtiden.
Handläggaren på kundtjänst föreslog att jag skulle ringa upp den person som handlagt och avslagit min ansökan om skuldsanering, för att be henne förklara hur hon räknat och kommit fram till att jag skulle kunna återbetala inom överskådlig framtid.
Ett skuldsaldo som inledningsvis var på ca 1 640 000 kronor där jag under 30 månaders tid betalat nästan 900 000 kronor och skulden fortfarande var 1 600 000. Hur är och vore det möjligt för mig att lösa på egen hand? Känner mig så ledsen och uppgiven att jag faktiskt inte orkar. Har bestämt mig för att ansöka igen var 6:e månad istället för att få skuldsaldot dokumenterat.